Tuesday, August 7, 2012

På hur många sätt kan man uppskatta en person som hoppar?

Mats Nyström – denna tv-sportens Fjant (Fjant, som trollet i Trolltider i tomteskogen) – till Mats Olsson – musikjournalistikens Leif GW Persson fast med populistiska tv-soffåsikter om idrott:


”Mats, varför har du tidigare uppskattat Isinbajeva så mycket?”

Vi stannar där. Mats O:s svar är ointressant. Naturligtvis är det ointressant. Av två skäl:

1. Svaret är uppenbart

1½. På hur många sätt kan man uppskatta en stavhoppare?

Svaret är uppenbart där att Jelena Isinbajeva fram tills alldeles nyligen har varit en fullkomligt överlägsen idrottare i en tämligen endimensionell idrott. Hon har sedan 2003 28 världsrekord, 2 OS-guld, 2 VM guld och EM guld. Lägg därtill ett antal guld från olika tävlingar inomhus vilka inte värderas lika högt.

DÄRFÖR, Mats N; har folk som är intresserade av stavhopp uppskattat Isinbajeva så mycket…

Carolina Klüfts man höll på med stavhopp. Kommer ni ihåg det. Patrik heter han. Han misslyckades, svor, bröt stavar och gjorde sitt bästa för att synas snett bakom sin gulligulliga flickvän, sedermera fru. Få uppskattade honom. Förutom Carolina då, får man anta.

Återigen: En stavhoppare uppskattas för hur högt hon eller han hoppar med den där jävla staven – Ännu mer uppskattas de om de hoppar högst på tv-sända stora mästerskap – samt gärna flera mästerskap i rad!

Mer magi än så finns det inte. Jag är ledsen. Är man djupt nere med stavhoppet (vilket ingen av Facebooks nationalistiska flaggviftarsupportrar är) kan man naturligtvis uppskatta hennes perfekt tajmade löpningar, hennes sätt att sätta i staven och, eh ja, svinga sig högt upp i luften och – occasionally – över ribban. Jag antar att man till och med kan uppskatta hennes landningar, men då tror jag att vi närmar oss beachvolleyboll-estetik.

Måste jag dissa friidrott? Ja. Det är en osund och fascistoid kroppsdyrkan som ligger till grund för den sortens idrott, sedan får ni säga vad ni vill.

En fotbollsspelare kan uppskattas av tusen anledningar. Att han gör mål, att han är teknisk, hans passningar, löpningar med eller utan boll, hans nickar, försvarsspel, räddningar… Du kan vara 1.60 eller 2.10 och vara en bra fotbollsspelare. Det kan du inte vara om du springer 100 meter.

På fredag klockan 23.59 avgår Gårdakvarnens buss till Sundsvall på lördag eftermiddag. 39 personer hade igår tecknat sig för att åka med när Allsvenskans bottenlag möter tråk-gifarna på plastmattan i Sundsvall. GAIS kommer naturligtvis förlora. Magsura människor som jag kommer twittra om renskändare.

De här 39 personerna har inga blodsliga band till någon i fotbollslaget GAIS. Det är inte Johnny Holm eller några morsor från Bjärehalvön vars döttrar rider.

Samtliga 39 borde tilldelas en medalj av Göteborgs Atlet- & Idrottssällskap, samt, tvingas att göra en större sinnesundersökning. Men det är där passionen ligger.

Inga bussar avgår till tävlingar i stavhopp, judo, ridning eller curling drygt hundra mil bort. Inte om inte släktingar till de tävlande arrangerar dem. I synnerhet inte om laget ligger sist i fucking curling-allsvenskan eller vad det kan heta.
Den här typen av nationalistiskt flaggviftande som folk ägnar sig åt när en person vi aldrig hört talas om vinner en gren vi aldrig brytt oss om tidigare BARA FÖR ATT PERSONEN TÄVLAR FÖR SVERIGE är värt förakt.

Att säga att alla idrotter är värt lika mycket utrymme i media är som att säga att Markoolio är värd lika mycket uppmärksamhet inom musikvetenskap som Beethoven. Och, ja, det är fotbollen som är Beethoven här.

No comments:

Post a Comment